Barn nummer 2

Sf- mått : 28
?:ljud - 142
Vikt : 55 kilo

13 kilo har jag gått upp sammanlagt
Från 43, 3 kg till 55 kg :)
Nu är det inte så lång tid kvar tills alvin blir storebror , jösses 2 små barn ..

ja lite nervös är jag men mest för att jag är rädd att jag ska "glömma" bort alvin :/ min lilla plutt? men jag kommer göra så mycket jag kan för att dela min kärlek och tid till mina små barn ..
Ja jag har mycket tankar om allt det här ..
Men man får nog ta det som det kommerkursiv text

Ja här kommer lite bilder .
Det är så roligt att jag kan jämföra bilder från när jag väntade alvin och hur magen växer nu ?

Och den här graviditeten är på sätt och vis jobbigare , dels för att jag har mer funderingar nu och dels för att kroppen tar mer stryk den här gången .


Det känns som att mina höfter och min rygg håller på att gå sönder , är jag rak i ryggen blir jag yr i huvudet . Äter jag inte regelbundet blir jag yr ... ja inget är som när jag väntade alvin och det får mig att känna mig svag , mesig och ynklig.

När jag väntade alvin kunde jag vara på praktiken (på äldreboende) utan problem , jag kunde lyfta, bära och röra mig utan att få ont .. och nu räcker det att jag dammsuger eller går upp till alvins dagis så känner jag mig helt slut.


Och jobba? Ja jag hade äntligen börjat jobba , och jag försöker verkligen att jobba så mycket jag kan . Men dagen efter och under arbetspassen ? Ja då känns det som en lastbil kör över mig . Mina höfter ? Ja det känns ungefär som när man ser ett glas krossas ...i tusen bitar ...


Men jag är lycklig och jag längtar efter våran älskade bebis , som jag tror är en lilla syster till alvin men jag blir lika glad om det visar sig att det är en lillebror så länge h*n mår bra och är frisk!?


Bilden längst ner är från denna veckan (v.22)

Tröttare än tröttast , märks att jag inte är lika pigg som jag var i tonåren ;)
Blev inringd för ett nattpass och ja som ni ser på bilden så är jag trött . Nattpass är ingenting för mig speciellt inte när jag är gravid ..

Jobbpasset är från 21:15-07:15 , ja det blir ju ett par timmar iallafall ... och när jag kommer hem då ska jag försöka vara så pigg o glad som möjligt eftersom Daniel jobbar vilket innebär att jag har alvin , förhoppningsvis är han lika trött som sin mamma ;)

Det är väldigt skönt att ha kommit igång och jobbat men det är tråkigt att missa så mycket tid med alvin :( men nu är jag ledig måndag , torsdag, , fredag vad jag vet än så länge

och från och med den
4/8 till den 18/8 så har jag jobbat 81 timmar vilket är bra för att vara timanställd dock hade jag velat ha mer timmar

men det kommer säkert att komma in mer med tanke på att jag gjorde 133 timmar från den 10/7 -31/7

Nä nu är klockan 02:10 så nu ska jag ta lite kaffe så att jag orkar resten av passet utan att somna :)

Ja idag är jag glad. Jag har ett bra tag kännt att jag vill komma ut och jobba , till wn början kvällar och helger eftersom jag fortfarande är mamma ledig och alvin inte har börjat på dagis än.

Så jag ringde till ett ställe och pratade med enhetschefen och fick lämna in mitt cv.
Vi har pratat tidigare och hon ringde och kolla om jag kunde hoppa in men då va jag hög gravid . Så då fick jag tyvärr sä nej.

Så igår skicka iallafall enhetschefen och fråga om jag kunde komma in i morgon och prata . Så imorgon kl elva ska jag dit och prata med henne . Förhoppningsvis får jag börja jobba lite smått , vilket skulle vara bra för mig och alvin så att vi vänjer oss att vara ifrån varandra lite innan det är dagis dax.

Så imorgon ska mamma passa alvin och ja det känns lite jobbigt eftersom jag enbart har låtit Daniel ha alvin om jag tex har varit hos frisören eller tandläkaren. Men de kommer säkert att gå bra , jag är ju inte borta länge och är inte långt bort.

Håll tummarna för mig nu ! =)

Sitter och kollar på reprisen av Sofias änglar. Och tårar bara sprutar! I det avsnitt jag tittar på nu har dom förlorat sin son
... fy då kommer tankar som " tänk om det skulle hända oss? " hur fortsätter man vidare i livet efter en sådan sak? Alvin är mitt allt och jag hade nog grävt ner mig så långt det bara går och jag hade nog inte velat leva mer. Inte utan min son ?

Efter att hela familjen haft magsjuka och alvins förkylning börjar försvinna , börjar vi äntligen bli människor igen efter att ha varit zombies i över en vecka.